Bilder

Kallt och vått men sol idag så här kommer några foton.

Jo förstår du Frazze så här gör man för att ta sig under staketet till andra sidan säger fröken Elza.

 Molly poserar

 Zelma vill inte vara med på bild. Hon tycker att kameran är läskig.

Frazze och Elza leker.

FRAZZE

Nattliv

Måste börja med att säga att jag såklart älskar alla våra fyrbeningar och aldrig skulle vilja vara utan dem.....men

Nattliv!!!! Jag kryper i säng vid tiotiden. Hinner lägga mig till ro sedan kör katterna igång med kvällsracet. De håller väl på och jagar varandra och brottas i tjugo minuter eller så. Därefter blir det tyst och jag är precis på vippen att somna när någon, av tyngden att döma är det Liza, behagar traska runt på min mage. Högt spinnande buffar hon och bökar för att komma in under mitt täcke.

Efter detta är det tyst och lugnt några timmar, halv två vaknar jag av att Frazze vill ut. Han bajsade inte vid sista rastningen så det är förklarligt. Upp och ut tillsammans med valpen i tre minuter i tre minusgrader medan han sköter om det som behövs. 

Somnar om och vaknar vid tre av att maken som är förkyld har vänt sig på rygg och snarkar något alldeles förfärligt. Jag ber honom att vända på dig och somnar om igen......Bara för att väckas efter ungefär en halvtimme av att någon, högt spinnande, slickar och nafsar på mina fingrar. Nizze, för det är naturligtvis han, vill gosa och bli kelad med......

Kvart i fem vill Frazze ut igen, så vi går ut igen, han och jag. Väl inkomna lyckas jag övertala honom att somna om en stund till.

Kan inte begripa varför jag är så trött om dagarna............

Ge hundan i mitt ben!!!!!!!
Ah ja men jag kan väl för kattsingen få smaka lite............snälla

Mattemänniskomamma

Jag tänkte att jag skulle presentera alla familjens fyrbeningar och jag börjar med Molly.

Molly föddes på kennel Rosediamond i en kull om tio stycken söta goldenvalpar. Hon var tre veckor när vi fick träffa henne för första gången. Molly är vår första hund och vi kunde inte ha haft större tur. En snällare, vänligare hund existerar nog inte.

Hennes enda " fel " är att hon är övertygad om att alla andra, både två- och fyrbenta, är lika snälla. Hon vill alltid hälsa på alla, både två- och fyrbenta och förutsätter helt glatt att alla lika gärna vill hälsa på henne. En golden retriver är en stor hund och hon har dragit omkull mig ett antal gånger i sin iver att få hälsa. Detta är dock några år sedan för Molly är nu tolv år gammal och åldern börjar märkas på henne. Vi är mycket fästa vid henne och hoppas att hon ska få vara pigg och må bra ännu något/några år.

Frazze bloggar.....igen

Jag tänkte jag skulle visa er några prylar.
Titta här en sån här stor vattenskål har vi där ute. Jag når precis upp så jag kan dricka av den. Mmmmmm regnvatten är godast. Mycket godare än vattnet i skålen inne.

För några dagar sedan fick mamma och jag följa med pappa när han gick en långrunda med de stora hundarna. Ja alltså inte min mamma som födde mig utan människomamman här i flocken. Vi följde med en liten bit sedan vände vi och gick hem igen mamma och jag. När man är ute och promenerar så där så måste man ha på sig ett sånt här......

Koppel heter det visst. Jag ska säga er att det är ett tortyrredskap. Man kan ju inte springa som man vill!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vill ju nosa lite, springa ifatt mina idoler, Elza och Zelma, helst ta en omväg mellan pappas fötter och sedan nosa lite till. Men det går ju inte att springa som jag vill med den där vansinniga grejen fäst i halsbandet!!!!!!!!!!!!!

Något konstigt

Mamma har en konstig sjukdom, som heter fer...fabr...fyrdo....fibralgi...eller något sånt. Konstig är den i alla fall och dum!! Hon blir jättetrött och får ont på en massa ställen bara hon gör något liiite extra.

Nu i tisdags till exempel när Elin passade oss för att mamma skulle till doktorn. Undrar varför det heter doktor när människor är sjuka och veterinär när vi är sjuka förresten????? Sjuk som sjuk tycker jag!!! Alltså mamma var hos människoveterinären.

Hon fick åka buss och tåg och sen buss igen för att komma dit,sedan bli undersökt och vänta och bli undersökt igen och sedan åka buss och tåg och buss igen för att komma hem. När hon kom hem såg hon inte klok ut på ögonen, pupillen var stor som en av mina hundmatsploppar!!!!!!!Helt galet. Fast hon hade tydligen fått droppar i ögonen för att de skulle bli så......galet!!!!!Hon hade svårt att se ordentligt också. Ungefär så här kanske.

Nu är hon i alla fall hyfsat normal igen och livet är som vanligt. Bra och dåligt tycker JAG. När mamma är extra trött och inte orkar busa lika mycket med oss brukar hon vara lite extra generös med grisöron och annat sånt gott. Jag tror att hennes motståndskraft mot vad hon kallar tiggande är mindre då.

Barnvakt åt Frazze

Igår hade vi hundvakt, eller barnvakt som mamma säger. Det var Elin som vaktade oss, eller kanske vi vaktade henne  = D
Mamma var borta jäääättelääänge. Fem timmar sa hon, men jag tror att det var minst fem dagar....minst. Vi blev glada när hon äntligen kom hem och pussade henne väldigt blöt!!!!

Idag har hon inte orkat någonting men det gör inget, vi gillar att gosa

.

Bad?

Det är minsann tur att vi är simkunniga, vi hundar.  Regnet bara forsar ner och utanför terassdörren där vi går in och ut har det bildats en mindre ocean.......

Mamma får bära Frazze när han ska ut för han tycker att det är läskigt. Undrar om hon kunde övertalas att bära mig också......jag väger ju bara 32 kg......och jag är ju faktiskt en äldre dam = D

Frazze

Om Frazze

Gnager på näsor som vi skulle gnaga på en morot.
Skäller, gnäller, ylar när han är på " fel " sida om barngrinden när stora hundarna äter mat. Dvs rätt sida.
Gillar skor....hmm. ja
Brottas med katterna
Biter sönder blommor
Pussas!!!!!!= D
Blir alldeles till sig av glädje när han ser någon av oss människor

Han är alltså en alldeles normal och helt ljuvlig liten valp.

En cockers dag

Dagen började med röj!!! Mamma och pappa hade lagt trasmattor på golvet i gillestugan.....= D. Det var jättekul att jaga varandra runt runt så att mattorna flög omkring.

Pappa skulle fixa med något på huset och vi fick inte vara med!!! Det berättade vi på alla sätt och vis som vi bara kunde, både med kropp och röst.

Äta och sköta naturbehov stoppades in mellan varven såklart.


Och en svängom i trädgården ovanpå det och dagen är gjord.